lycklig... rädd...

Vardagen tas med ett leende på läpparna även fast skolan börjat och väckarklockan ringer allt för tidigt på morgonen. Men med ett leende tar jag mig igenom skoldagarna och när helgen kommer kryper jag ihop i hans armar. Om kvällarna när alla känslor smyger sig på sätter jag på skivan, det är som en avlastning från allt. Känns som snart kommer det komma pålande vatten ljud och en gubben som säger "och nu slappnar du av i höger ben" men som tur så fortsätter samma lugna trygga röst sjunga varje gång jag trycker på play.